Mastiffvalp reser över 160 km för att återförenas med familjen som gav bort henne, för att återigen bli avvisad

Apr 23, 2020 by apost team

Hundar är verkligen människans bästa vän. Det finns tusentals sanna historier om lojala hundkompisar som gör allt och mer därtill för sina hussar och mattar - antingen dessa ägare förtjänar det eller inte. En av dessa berättelser handlar om Maru, en ung bullmastiff. Den här modiga ettåriga valpen korsade Sibirien för att återvända till sin ägare efter att hon satts på ett tåg för att skänkas till en uppfödare. Hennes ägare ville inte ha henne längre. Naturligtvis visste hon inte om det så hon inriktade sig på att hitta sin familj igen - bara för att återigen bli besviken på sin familj.

Sex månader tidigare hade hon adopterats från en kennel i Novosibirsk. Sorgligt nog beslutade sig hennes ägare att skicka tillbaka henne efter den korta tiden med förklaring att hon var allergisk mot Maru. Hennes ägare satte henne på ett Transsiberiskt tåg för den långa resan tillbaka.

apost.com

När tåget stannade i Achinks, lyckades Maru öppna inhägnaden hon befann sig i. Hon hoppade av tåget och började springa. Även om anställda på tåget försökte stoppa henne lyckades hon rymma. Kvinnan som äger kenneln som Maru var på väg till, Alla Morozova, postade ett inlägg om Maru på sociala medier.. Hon organiserade även en sökning i letandet efter en bortsprungna och nyckfulla hund. Det gick några dagar och Alla höll på att förlora hoppet.

Sedan kom nyheten om att någon hade hittat Maru - mer än 200 km bort, i närheten av hemmet vars ägare hade övergivit henne.

För att komma dit var Maru tvungen att ta sig igenom skog fulla av björnar och vargar. Det var ett mirakel att hon lyckats komma så långt och vara vid liv.

Hon hade dock inte tagit sig helskinnad därifrån. Hennes tassar och nos var illa däran. Även om det kan ha varit en infektion eller reaktion på vädret såg det verkligen ut som tårar som rann nerför hennes ansikte. En av Allas vänner körde Maru tillbaka till kenneln. Veterinärer vårdar henne för hennes skador. Trots Marus enastående lojalitet brydde sig inte ens den förre ägaren att hjälpa till i sökandet efter henne.

Vad har du för åsikter om Marus eskapader och hennes tidigare ägares beteende? Tycker du att Maru förtjänar någonting bättre? Berätta för oss i kommentarerna nedan och glöm inte att visa den här berättelsen för nära och kära.