Sorglig uppdatering om gift par med Downs syndrom som älskade varandra villkorslöst i över 25 år

Apr 29, 2019

Kris och Paul Scharoun-DeForge levde ett liv som Romeo och Julia, en saga av förbjuden, eller snarare, okonventionell kärlek. Även om familjerna inte har behandlat dem annorlunda, har samhället generellt sett, ansett att människor med Downs syndrom är oförmögna att ha ett romantiskt förhållande, än mindre ett äktenskap som varat i över två decennier.

Dessa två gick emot oddsen och bevisade att kärlek inte har några gränser.

Kärlek är mer än ord. Det är mer än ett känslosamt tillstånd. Nej, kärlek är ett verb. Det är en styrka. Det driver människor att göra otroliga saker och övervinna svåra hinder. Något så underbart kan inte etiketteras, läggas i en låda och placeras i en hylla.

Inget bevisar detta mer än Kris och Paul Scharon-DeForges kärlekssaga, där båda diagnostiserades med Downs syndrom som barn. De två turturduvorna träffades för mer än 30 år sedan på en danstillställning. Kontakten och attraktionen var ögonblicklig.

Kris skulle senare säga att Paul öppnade upp hennes värld och hon såg framtiden i hans ögon den där ödesdigra kvällen på dansen.

Fem år senare, 1994, gifte de sig. Det skulle vara ett äktenskap som varade i 25 år och det är kanske det längsta äktenskapet med ett gift par som har Downs syndrom. Under årens lopp har paret blivit medborgarrättskämpar och har banat väg för ändrad uppfattning om människor som är födda med en utvecklingsstörning. Deras kärlekssaga slog oddsen. Den bevisade för världen att personer med funktionshinder kan ha och har meningsfulla romantiska relationer.

Paul gick ut gymnasiet, hade flertal arbeten, använde allmän transport och blev även ärad med 2013 års Årets person som delas ut av ARC of Onondaga. Sorgligt nog blev han nyligen diagnostiserad med Altzheimers sjukdom och tidig demens, vilket är vanligt för människor med Downs syndrom. Med familjens stöd, bad Kris staten tillåta att hon och Paul kunde få bo kvar i sin lägenhet i Syracuse med stödpersonal för att få hjälp med hans tidiga stadium av sjukdomen. Så småningom blev Pauls hälsotillstånd sämre och paret blev tvungna att skiljas åt.

Han behövde omfattande vård och flyttades till ett vårdhem. De två träffade varandra så ofta som möjligt, och de gjorde det mesta möjliga av tiden som skulle bli deras sista månader tillsammans.

Kris höll på att tillfriskna från sina egna problem med lunginflammation på Upstate University Hospital i Suracuse när Paul hälsade på för att fira deras 25-åriga bröllopsdag. Även om båda satt i rullstol, förnyade den dynamiska duon sina äktenskapslöften i sjukhusets kapell. Sex månader senare skulle de fira Alla hjärtans dag tillsammans med ett överraskande besök av Harmony Katz. Kris lade kärleksfullt armarna om sin make och sög in texten till låten “Let Me Call You Sweetheart.” Det skulle bli deras sista semester tillsammans. Kris ritade en jättefin fjäril som skulle hänga bredvid Pauls säng. Hon skrev också en lapp där det stod att han var mannen i hennes drömmar.

Paul dog vid en ålder av 59 år, några månader efter Alla hjärtans dag i sviterna av demens/Altzheimers. Vid 59 års ålder är Kris nu änka. Deras berättelse kommer att leva vidare som en inspiration och grundsten för kärlek finns överallt.

Känner du någon som har en ovanlig kärlekshistoria? Du kanske har en själv? Berätta dina historier, tankar och frågor i kommentarsfältet. Glöm inte att skicka historien vidare så att den kan fortsätta inspirera andra och visa dem att kärlek faktiskt kan övervinna allt.