Så här ser det ut när jag äntligen ger upp hoppet om dig
Mar 14, 2019
Det är svårt att ge upp om någon du brytt dig om och ägnat din tid och energi på. När allt du gett frivilligt inte återgäldas, är det däremot omöjligt att inte ge upp, eller hur? Skål för ögonblicket vi säger hejdå till ett farligt, skadligt och otacksamt förhållande. .
Nu ger jag ger upp
Varför uttalar du löften så enkelt, men håller dig inte till det du lovat? Det verkar så lätt för dig att bryta dem gång på gång när jag står vid din sida. Hur kan du så nonchalant förvrida sanningen och ljuga mig rakt upp i ansiktet när jag så villigt ville tro på dig?
apost.com
Under tiden jag försökt bygga broar för att nå våra mål har du, sorgligt nog, bränt dem. Det som kunde ha blivit ett paradis har du förvandlat till en öken. Trots det, har jag stått här och försökt ge dig min kärlek och uppmuntran. Var är du? Varför har din kärlek och uppmuntran förvandlats till kylighet och flykt och lämnat mig ensam i kylan?
Även om jag aldrig skulle få svar på dessa frågor, stannade jag kvar. Jag trodde på oss. Jag kämpade för oss. Jag förlät dig så många gånger för jag ville få det att fungera för oss. Jag höll fast vid småsmulorna du erbjöd i tron att jag så småningom skulle få hela dig. Det spelar ingen roll hur svårt det blev ibland, trodde jag att min kärlek skulle få dig på rätt köl och att vi skulle komma bort från denna öken tillsammans. Så småningom kom aldrig. Du förändrade dig inte.
Jag har vänt in och ut på mig för att göra dig lycklig och hela oss. Från tillgivenhet till förståelse, gav jag dig mitt allt och höll alltid mina armar öppna för dig. Men utan dig skulle jag aldrig ha lärt mig så mycket om vad jag vägrar att acceptera.
Nu säger jag: tack och hejdå
Du har lärt mig vad en chauvinistisk, narcissistisk och känslomässigt störd person är. Du förberedde mig för att bryta löften jag trodde att jag alltid skulle hålla. Du visade mig att din syn på kärlek var något att slänga i soporna, inte som något man värdesätter. Det bästa av allt, du gjorde klart en sak för mig: om jag stannar hos någon som får mig att ifrågasätta så mycket är jag en idiot, inte en tålmodig person.
Din kärlek var inget annat än en tillfällig explosion, som enkelt släcktes utan syre, och vars öde var att släckas och bli till aska. Jag vägrar att ödsla mer av min tid på att plocka upp askan.
Jag väljer äntligen mig själv. Jag kommer att lära mig att älska livet utan dig inkluderad. Jag kommer att ta framsteg, inte backa. Jag kan äntligen säga "Tack och hejdå." Varför? Jag förtjänar mer. Jag vill ha allt, inte bara småsmulor. Det jag har att erbjuder är i behov av en livskamrat som är villig att se en framtid tillsammans med mig.
Jag lämnar dig därför att jag inte längre vill vara någons kanske, ibland, ombyte eller ersättare. Jag är färdig med våra ändlösa bråk där jag aldrig kommer till tals. Jag kommer aldrig mer att vara en del av din själviskhet eller måltavla för din ignorans.
Det kommer aldrig mer att finnas flera chanser. Alla mina framtida chanser är reserverade för någon som kan ge mig den kärlek jag förtjänar och är villig att göra de små uppoffringar jag så många gånger bett dig om.
Mina löften till dig var förut fulla av kärlek och tillgivenhet, men nu lovar jag dig detta:
- Du kommer aldrig mer att kallas min, och jag tycker att det är helt okej att vara känslomässigt tom.
- Jag kommer aldrig mer att vara din börda, hinder eller förpliktelse.
- Hädanefter kommer jag inte att slösa ett ögonblick av min tid på dig.
- Jag kommer aldrig mer att slåss för att erövra ditt hjärta för det är en fight jag inte längre bryr mig om att vinna.
- Jag kommer aldrig mer att låta de få, fina minnena av oss invagga mig i självbelåtenhet.
- Jag kommer numera endast att anstränga mig för att hålla dig på avstånd.
I detta slutliga farväl, vet jag att jag förlåtit dig för att du inte uppskattade den kärlek jag så generöst erbjöd dig, men du bör också veta att erbjudan inte längre står kvar. Jag valde hela mig och ingen del av dig från detta ögonblick och i all framtid. Adjö!
Känner du att det är dags att slutligen ge upp om någon och gå din väg? Varit där och gjort det redan? Kanske känner du en vän eller nära anhörig som behöver få läsa detta? Lämna en kommentar med dina tankar.