Litet barn skriker ut ett ord under adoptionsprövning - Domaren har inga fler frågor

Aug 12, 2018

Vissa är menade att vara föräldrar, de känner det i benmärgen och de har kärlek och trygghet att ge. Det här var fallet för Mandi och Tyler Palmer. Olyckligtvis kunde inte paret få egna barn. Efter år av besvikelse och försök, började paret förlora hoppet.

Då hon fick diagnosen Chrohns sjukdom blev de ännu säkrare på att det inte finns hopp. Även om läkarna var positiva, förklarade Mandi.

“De var hoppfulla, men jag insåg snabbt att jag inte kunde gå upp i vikt. Så hur ska jag kunna bära ett barn?”

Men parets besvikelse på att inte kunna få barn vände snart till något positivt. De började höra mer om chansen att adoptera som fosterföräldrar.

“Vi hörde att det fanns för lite fosterförälder i vårt område. Så vi talade om saken och bad och skrev in oss på kurserna." sa Mandi. Och deras böner blev hörda. En vecka efter att de fått licens som fosterföräldrar, fick de ett samtal om sin son, Hunter.

De genomgick vad Mandi kallar "en berg-och-dalbana" i ett år, ovetandes om hur länge de fick behålla Hunter.

Men efter mycket osäkerhet, kunde de äntligen lagligt göra anspråk på Hunter, och de hade ett datum i rätten för att göra det till verklighet. Mandi beskriver dagen som att de hade en massa positiv energi som de gladeligen delade med sig av till familj och vänner vid domstolen.

Dagen kommer för evigt att bli ihågkommen av henne och hennes man med höjdpunkten direkt efter att domaren gett Hunter sitt nya efternamn, Palmer. Deras Hunter var nu lagligt deras egna barn och Hunter ropade genast ut "Pappa!" till Tyler. Också som ett litet barn verkade Tyler förstå den speciella situationen.

Lilla Hunter "började klappa och alla började gråta" förklarade Mandi. Det var en stund ingen av dem kommer glömma. Även om paret först var osäkra på att vara fosterföräldrar, känner Mandi nu att det var guds plan och sa "Vi bad om det och vi kände att gud pressade oss till att göra det." Nu är Palmers en riktig familj som delar sitt efternamn och sin kärlek.

Om den här berättelsen fick dig att le, dela vidare till vänner och familj för att lysa upp deras dag också!